det sög ju.. nu då?

Okej, jag kom inte med i truppen till div.1. Det känns förjävligt och de suger. Kan inte beskriva det mer än så... Nu  är jag mest förvirrad.. dom sa att jag ska fortsätta kämpa i div.3 och kämpa mig upp igen. Men just nu känns de bara förjävligt.. jag vet hur mycket energi och tid det tar att kämpa sig upp igen.. frågan är om jag är beredd att lägga ner all den tiden igen, eller om jag ska fokusera på annat här i livet än handboll..?
Åh jag vet inte!!.. Alla säger att jag ska satsa och bevisa att dom gjorde fel.. men lusten gick ur mig. Tänk om jag kämpar .. kämpar lika hårt som förra året eller hårdare,. jag har knappt tid för något annat än träning, skola och handboll.. och  då kanske få en plats i träningstruppen.. kanske.. kanske om några månader. Är de verkligen värt allt de? Om jag jag ska göra något så är det 100% eller inget. Vad ska jag göra? Är det värt allting?
Om jag hade åtminstonde varit med i träningstruppen så hade jag haft ett mål att kämpa för och satsa på det. Det skulle ta enormt mycket tid och enegri. Men då hade man iaf kännt att man hade chans.. nu känns de som att man är under det.. man har inte en chans att ta igen allt det som dom tränar och bli bättre än dom är svårt med dom tränarna och dom träningarna. Jag hoppas verkligen att tränarna gjorde rätt beslut när dom beslutade att jag inte ska få vara med. För annars har dom förstört något i onödan. Jag vill verkligen.. men vill jag till varje pris? Jag kanske inte ens får chansen.

ÅÅh det här blir jag inte klokare av.. nu ska jag smälta allt och bara känna efter hur jag vill göra med allt. 100 elr 0?  Jag kör inte på halvfart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0